Jag har levt mitt liv och offrat mig för andra. Jag har under några tillfällen i livet försökt ändra på det och nu har jag ändrat de helt! Att följa strömmen och grupptrycket har gjort mig irriterad. Det är viktigare för mig att gå min egen väg och
få göra det jag vill. Resultatet har ofta blivit att man blir utan kompisar, MEN i längden så är det ändå den bättre vägen. Om kompisarna inte vill offra sig för dig eller ens träffa dig om det inte är på deras vilkor är de inte riktiga kompisar.
Men det hela har också handlat om att jag inte har skaffat ett eget liv för mig själv utan på nått sätt levt genom andra. De andra har varit upptagen med sitt medans jag har inte haft något mitt.
Har du någon erfarenhet av detta?
MENY
0