Elin

Jag har alltid varit rädd för barn,pga yttre omständigheter,m. Men när jag vart 23år föddes en längtan. Då bestämde jag mig för 3barn. Jag var uppväxt med 1 syskon =jätte tråkigt! Men 3 barn var praktiskt! Önskade mig fler syskon och en stor familj när jag var liten! När jag och sambon fick första barnet kände jag: aldrig mer! Men hon behöver syskon, alla ensam barn blir egoistiska! När nr 2 kom kände jag att familjen var komplett! Men efter nått halv år kom ändå längtan efter nr 3. Jag tjatade på min sambo i 6mån, innan han insåg att jag inte skulle ge mig! Han känner nu att han har gett mig 3 barn fast han var nöjd efter nr 1. Jag trodde jag skulle vara nöjd med 3, men jag har ändrat mig! Älskar mer än nånsin att vara mamma och vara hemma med barnen! Jag vill inte att de ska ta slut och jag vill ha en stor familj! Min sambo säger: du sa inget om många barn när vi träffades för 10år sedan. Nej jag ville inte de då och jag visste inte att jag skulle ändra mig. Men så är livet! En stor lång förändring/utveckling........